Lucy is back on track ;)

Fyra dagar, så lång kort blev min bloggpaus :P

Det känns så himla konstigt att inte blogga, man är ju så van vid att göra det varje dag vanligtvis, och helt plötsligt så känner man att det är något som fattas, på nåt sätt. Så jag ska försöka börja uppdatera lite här igen, när jag har tid. Det har väl varit det som har varit problemet, det som gjorde att jag tog en liten paus. Hade helt enkelt inte tid.. Haha, knäpp jag är xD

Nåväl, idag har jag varit ute två gånger faktiskt. *Stolt*. Men andra gången var nog något av det värsta jag varit med om;

Jag skulle lämna 20 kronor till en kille i klassen i hans brevlåda (Hans föräldrar hade köpt present till vår lärare, så vi skulle hjälpas åt att betala för den nu), som bor väääääldigt långt bort från mig. Redan halvvägs börjar mina tår sticka. Sedan när det är runt 100 meter kvar så börjar jag tänka "J-vlar vad ont det gör, hoppas någon från deras familj ser mig och frågar om jag vill komma in ett tag". Men självklart inte. Påväg hem var helt hemskt. Mina tår var döda. Folk säger att de inte känner sina tår för att de var kalla. Men mina kändes verkligen. Det gjorde oerhört ont och jag vill bara gråta rakt ut (Vilket jag självklart inte gjorde). Sen när jag kom hem så var det första jag gjorde att ta av mig alla kläder och rusa in i badrummet där vi har golvvärme, och bara värma mina fötter. När jag kollade på klockan hade det gått ca.20 min. Men det kändes som flera timmar. Hela vägen som hoppades jag på att någon skulle plocka upp mig, någon som jag känner, och skjutsa mig. Ångrar oerhört mycket att jag inte cyklade istället. Trodde det skulle vara halt eller nåt. Men det var det ju inte. Det skulle ha gått mycket snabbare, vilket skulle leda till att jag skulle frusit mindre. Och dessutom hade jag ju kunnat undvika att gå i den kalla snön också då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0